Fredagen den 13:e

Ett gäng ungdomar anländer till ett övergivet sommarläger för att rusta upp stugorna inför en efterlängtad nyöppning. Platsen har dock en mörk historia som präglas av en ung pojkes drunkning och flera tragiska händelser decennier tidigare. Snart visar det sig att någon i skogarna runt sjön vägrar låta lägret öppna igen. Tonåringarna börjar försvinna en efter en, och insatserna höjs snabbt när paniken sprider sig och isolationen blir total.

Filmen utmärker sig genom sitt obevekliga tempo och en klaustrofobisk stämning som byggs upp i takt med att mörkret faller över skogarna. Det visuella språket utnyttjar skuggor och skogsomgivningar på ett effektivt sätt för att hålla publiken på spänn. Harry Manfredinis skrämmande musikslingor förstärker varje ögonblick av utsatthet och skapar en påtaglig otrygghet. Teman som rör ungdomlig sorglöshet som ställs mot skoningslös hämnd genomsyrar berättelsen från början till slut.

Detta är en perfekt upplevelse för dig som vill ha en tidlös rysare i höstmörkret och uppskattas bäst när du vill känna historiens vingslag inom genren. Den passar utmärkt för filmkvällen med vänner som uppskattar klassisk spänning och ikoniska miljöer. Eftertexterna lämnar kvar en kylig känsla av att skogarna kring sjön kanske inte är helt säkra trots allt.